Jag ska flytta upp på en fjällstopp där ingen kan hitta mig. Bara vara ensam, för jag hatar folk.
Alla som ljuger, alla med dubbelmoral, alla falska, alla som försöker lägga över skulden på den oskyldige. Vad emo det här låter, men jag hatar folk. Tänkte ta några exempel på de folk utifrån egen erfarenhet, som jag blir ganska irriterad på.
Jag känner en person som jag har känt i över 5 år, och ända sen jag träffade personen första gången har den alltid varit en sådan som ljuger. Du vet, en såndär som ljuger om typ vad den åt till middag, bara för att få det att låta bättre liksom. Det håller inte i längden. Sanningen kommer alltid fram.
En annan person jag känner, ljuger också en del, men jag skulle nog kalla personen mer falsk. Så fort jag vänder ryggen till den personen, så börjar den prata skit om mig, och om alla andra. När den träffar den som den har pratat skit om, så säger den något helt annat till den, uppmuntrande saker. -Dubbelmoral? Dålig självkänsla? Tönt.
Jag vet inte om jag nämnde det men; jag hatar folk.
Jag blir väldigt less på båda er två som jag menar i detta inlägg. Otacksamma snorungar!
2 kommentarer:
jävelungar
är du perfekt?
Skicka en kommentar