GLAD

Jag älskar när jag sitter skeppsbruten ute i Juniskär och har så förbannat tråkigt att jag till och med lyssnar på pugh rogefeldt och äter nötter som verkligen smakar bajs. Då tänker man ju lite lätt att "JA, jag kan ringa min älskade pojkvän som jag alltid har så roligt med när jag pratar med honom? :)" Vi har såå mycket att ta igen från gårdagen där vi blev lite oense. Så då ringer jag människan. Vad får jag till svar?
"Vare nåt du ville eller? Du stör ganska mycket bara så att du vet. jag ska betala, hejdå?" Sen lägger han på.

Naaw, det är just i såna tillfällen man bara kastar telefonen in i väggen tills den går sönder och undrar om livet verkligen är värt att leva. Är det så svårt att vara GLAD ibland? Ja, vad ska man vara glad för? Huvudsaken är väl att jag ska lida för alltihop.

Jag vill att Han ska ringa mig och berätta om hur mycket han tycker om mig och att han saknar mig när han måste sitta därborta helt ensam och om han hade en rosa bubbla så skulle han komma med den till mig, så att vi kunde få träffas lite.

...Jag är ensam :(...